Denna bön, uppenbarad av ‘Abdu’l-Bahá, läses vid Hans gravhelgedom. Den används även i enskild andakt.
Vemhelst som uppläser denna bön med ödmjukhet och innerlighet skänker glädje och fröjd till denne tjänares hjärta; det kommer att vara som om han mötte honom ansikte mot ansikte.
Han är den Allhärlige!
O Gud, min Gud! Ödmjukt och i tårar lyfter jag mina bedjande händer till Dig och döljer ansiktet i stoftet vid Din tröskel, som är höjd över de lärdes kunskap och lovorden från alla som förhärligar Dig. Betrakta i Din nåd Din tjänare, i ödmjukhet och ringhet vid Din dörr, med blickar från Din barmhärtighets öga och nedsänk honom i Din eviga nåds ocean.
Herre! Han är en ringa och anspråkslös tjänare bland de Dina, trälbunden och åkallande Dig, fången i Din hand, innerligt bedjande till Dig, förlitande sig på Dig, i tårar inför Ditt anlete; han ropar på Dig och bönfaller Dig med orden:
O Herre, min Gud! Skänk mig Din nåd att få tjäna Dina älskade, styrk mig i mitt tjänande av Dig, upplys min panna med ljuset av tillbedjan i Din helighets förgård och från bönerna till Din storhets rike. Hjälp mig att vara osjälvisk vid den himmelska ingången till Din port och bistå mig i avskiljandet från allt när jag befinner mig på Din heliga mark. Herre! Giv mig att dricka ur osjälviskhetens kalk, med dess klädnad kläd mig och i dess ocean sänk mig ned. Gör mig lik stoft på Dina älskades väg och giv att jag må offra min själ för den jord som förädlats av Dina utvaldas fotsteg på Din stig, o härlighetens Herre i det högsta.
Med denna bön åkallar Dig Din tjänare vid dagningen och nattetid. Uppfyll hans hjärtas åstundan, o Herre! Lys upp hans hjärta, gläd hans själ, tänd hans inre ljus, på det att han må tjäna Din sak och Dina tjänare.
Du är Förlänaren, Förbarmaren, den mest Givmilde, den Nåderike, den Barmhärtige, den Medlidsamme.
