Lång Obligatorisk Bön
ATT LÄSAS EN GÅNG OM DYGNET
Låt den som önskar bedja denna bön stå upp och vända sig till Gud och, då han står på sin plats, låt honom blicka till höger och till vänster liksom i förväntan på förbarmandet från sin Herre, den mest Barmhärtige, den Medlidsamme. Låt honom så säga:
O Du, som är alla namns Herre och himlarnas Skapare! Jag åkallar Dig vid Dem, som är daggryningarna för Ditt osynliga väsen, den mest Upphöjde, den Allhärlige, att av min bön göra en eld som skall förtära de slöjor vilka utestängt mig från Din skönhet, och ett ljus som skall leda mig till Din närvaros ocean.
Låt honom nu lyfta sina händer i åkallan av Gud – välsignad och upphöjd vare Han – och säga:
O Du, världens åstundan och nationernas älskade! Du ser att jag åkallar Dig och är befriad från varje band till alla utom Dig, samt att jag klamrar mig fast vid Ditt band genom vars rörelse hela skapelsen har väckts till liv. Jag är Din tjänare, o min Herre, och Din tjänares son. Du ser mig stå redo att utföra Din vilja och Din önskan och ej åstunda något utom Din välvilja. Jag ber Dig, vid Din barmhärtighets ocean och Din nåds morgon-stjärna, att göra med Din tjänare så som Du vill och behagar. Vid Din makt, som står högt över allt omnämnande och lovprisande! Vadhelst Du har uppenbarat är mitt hjärtas önskan och det min själ håller kärt. O Gud, min Gud! Se ej till mina förhoppningar och mina handlingar, nej, se hellre till Din vilja som innesluter himlarna och jorden. Vid Ditt allra största Namn, o Du, Herre över alla nationer! Jag har blott önskat vad Du önskade och älskar endast vad Du älskar.
Låt honom nu böja knä och när han bugar sig med pannan till marken låt honom säga:
Upphöjd vare Du över allas beskrivning utom Din egen och över alltings uppfattning utom Din.
Låt honom nu stå upp och säga:
Gör min bön, o min Herre, till en källa av levande vatten, varav jag må leva så länge Din överhöghet varar och varmed jag må omnämna Dig i var och en av Dina världar.
Låt honom åter lyfta händerna i åkallan och säga:
O Du, från vilken avskiljandet har kommit hjärtan och själar att förtäras och genom vars kärleks eld hela världen har satts i brand! Jag bönfaller Dig vid Ditt namn, varigenom Du har betvingat hela skapelsen, att icke undanhålla mig det som är hos Dig, o Du som härskar över alla människor! Du ser, o min Herre, denne främling skynda till sitt mest upphöjda hem under Ditt majestäts tronhimmel och inom Din barmhärtighets hägn, och denne överträdare söka Din förlåtelses ocean, och denna ringa varelse uppsöka Din härlighets förgård, och denne fattige söka Din rikedoms soluppgång. Du har myndighet att befalla vadhelst Du vill. Jag bär vittnesbörd om att Du skall lovprisas för Dina handlingar, åtlydas på Dina bud och förbliva fri i Dina befallningar.
Låt honom nu lyfta sina händer och tre gånger upprepa det största Namnet (Alláh-u-Abhá). Låt honom sedan med händerna vilande på knäna böja sig ned inför Gud – välsignad och upphöjd vare Han – och säga:
Du ser, o min Gud, hur min ande har väckts till liv i min kropps lemmar i sin längtan att dyrka Dig och i sin strävan att minnas Dig och prisa Dig, hur den vittnar om det, varom Din befallnings tunga har vittnat i Ditt yttrandes rike och Din kunskaps himmel. Jag älskar att i detta tillstånd, o min Herre, bedja Dig om allt som är hos Dig, på det att jag må framhålla min fattigdom och lovsjunga Din välgörenhet och Dina rikedomar, må betyga min svaghet och uppenbara Din styrka och Din makt.
Låt honom därefter stå upp och lyfta sina händer två gånger i åkallan och säga:
Det finns ingen Gud utom Du, den Allsmäktige, den Allvälgörande. Det finns ingen Gud utom Du, Förordnaren i såväl begynnelsen som slutet. O Gud, min Gud! Din förlåtelse har uppmuntrat mig och Din barmhärtighet har styrkt mig, Din kallelse har uppväckt mig och Din nåd har rest mig upp och lett mig till Dig. Hur skulle jag annars våga stå vid porten till Din närhets stad eller vända mitt ansikte till de ljus som lyser från Din viljas himmel? Du ser, o min Herre, denna ömkliga varelse knacka på Din nåds dörr och denna förgängliga själ söka det eviga livets flod från Din frikostighets händer. Dig tillkommer att befalla i varje stund, o Du som är alla namns Herre, och mig tillkommer undergivenhet och villig underkastelse under Din vilja, o himlarnas Skapare!
Låt honom nu lyfta sina händer tre gånger och säga:
Mäktigare är Gud än alla mäktiga!
Låt honom så knäböja och, när han bugar sig med pannan till marken, säga
Alltför hög är Du för att lovsångerna från dem som är nära Dig skall kunna stiga till Din närhets himmel och för att hjärtats fåglar hos dem som är Dig hängivna skall kunna nå dörren i Din portgång.
Jag vittnar om att Du har blivit höjd över alla egenskaper och helgad över alla namn. Ingen Gud finns utom Du, den mest Upphöjde, den Allhärlige.
Låt honom nu sätta sig och säga:
Jag betygar det som har betygats av alla skapade ting, av härskaran i höjden och av det allra högsta paradisets invånare och bortom dem, av själva storhetens Tunga från den allra härligaste horisonten, att Du är Gud, att det icke finns någon Gud utom Du och att Han, som har uppenbarats, är det dolda Mysteriet, den högt skattade Symbolen, genom vilken bokstäverna v och r (varde) har sammanförts och blivit förenade. Jag betygar att detta är Han, vars namn har nedskrivits av den Allra högstes penna och som blivit nämnd i böckerna från Gud, Herren över tronen i höjden och jorden därunder.
Låt honom så stå upp, med rak rygg, och säga:
O Herre över all tillvaro och Besittare av alla ting, synliga och osynliga! Du märker mina tårar och suckarna jag utstöter och hör mina stönanden och min jämmer och mitt hjärtas klagan. Vid Din makt! Mina synder har hindrat mig att komma Dig nära och mina felsteg har fjärmat mig från Din helighets förgård. Din kärlek, o min Herre, har berikat mig och avlägsenhet från Dig har förtärt mig. Jag bönfaller Dig vid Dina fotsteg i denna vildmark och vid orden “Här är jag! Här är jag!” vilka Dina Utvalda har yttrat i denna oändlighet, och vid Din uppenbarelses fläktar och den milda brisen från Ditt framträdandes gryning att föreskriva, att jag måtte se till Din skönhet och iakttaga allt som finns i Din bok.
Låt honom därefter tre gånger upprepa det största Namnet, böja sig ned med händerna vilande på knäna och säga:
Pris vare Dig, o min Gud, för att Du har hjälpt mig att minnas Dig och att lova Dig och har gjort känd för mig Honom, som är Dina teckens daggryning, och har förmått mig att buga mig inför Din myndighet och att ödmjuka mig inför Din gudomlighet och att erkänna det som har yttrats av Din storhets tunga.
Låt honom så resa sig och säga:
O Gud, min Gud! Min rygg är böjd under mina synders börda och min tanklöshet har störtat mig i fördärvet. Närhelst jag begrundar mina missgärningar och Din välvilja, smälter mitt hjärta i mig och blodet sjuder i mina ådror. Vid Din skönhet, o Du världens åstundan. Jag blygs att lyfta upp mitt ansikte till Dig och mina längtande händer skäms över att sträcka sig upp mot Din givmildhets himmel. Du ser, o min Gud, hur mina tårar hindrar mig att ihågkomma Dig och lovsjunga Din förmåga, o Du, Herren över tronen i höjden och jorden därunder! Jag bönfaller Dig, vid Ditt konungarikes tecken och Ditt väldes hemligheter, att behandla Dina älskade såsom det tillkommer Din frikostighet, o Herre över all tillvaro, och som det höves Din nåd, o Konung över det synliga och det osynliga!
Låt honom därefter upprepa det största Namnet tre gånger, knäböja med pannan till marken och säga:
Pris vare Dig, o vår Gud, för att Du har sänt ned till oss det som närmar oss till Dig, och förser oss med alla goda ting, nedsända av Dig i Dina böcker och i Dina skrifter. Beskydda oss, bönfaller vi Dig, o min Herre, från mängden av gagnlösa påfund och fåfänga inbillningar. Du är, i sanning, den Mäktige, den Allvetande.
Låt honom så lyfta sitt huvud, sätta sig och säga:
Jag vittnar, o min Gud, om det, varom Dina Utvalda har vittnat och erkänner det, som det allra högsta paradisets invånare och de som har kretsat kring Din mäktiga tron har erkänt. Jordens och himmelens riken är Dina, o världarnas Herre!
