O Herre, min Gud och min tillflykt i min sorg! Mitt värn och mitt skydd i mitt lidande! Min fristad och mitt fäste i tider av nöd och min ledsagare i ensamheten! Min tröst i min vånda och en vän, som älskar mig i min ensamhet! Befriaren från mina sorgers kval och förlåtaren av mina synder!
Jag vänder mig helt till Dig och bönfaller Dig med brinnande hjärta, med sinne och tunga att skydda mig från allt, som står Din vilja emot i denna Din gudomliga enhets tid och att rena mig från all orenhet, som hindrar mig att fläckfri och obesudlad söka mig in i skyddet av Din nåds träd.
Var barmhärtig, o Herre, mot den svage, hela den sjuke och släck den brinnande törsten.
Giv fröjd åt det bröst i vilket Din kärleks eld glöder, och sätt det i brand med flamman av Din himmelska kärlek och ande.
Kläd den gudomliga enhetens tabernakel med helighetens dräkt, och sätt Din ynnests krona på min hjässa.
Upplys mitt ansikte med strålglansen från Din givmildhets sol, och hjälp mig i Din nåd i tjänandet av Din heliga tröskel.
Låt mitt hjärta flöda över av kärlek till Dina varelser, och låt mig bli ett tecken på Din barmhärtighet, en symbol för Din välvilja, en främjare av endräkt bland Dina älskade. Må jag bliva Dig hängiven, prisa hågkomsten av Dig och i självförglömmelse alltid minnas vad Dig tillhör.
O Gud, min Gud! Förvägra mig icke Din förlåtelses och nåds milda vindar, och beröva mig icke flödet av Ditt bistånd och Din ynnest.
Låt mig få dväljas i skuggan av Dina beskyddande vingar och blicka ned på mig med Ditt allbeskyddande öga.
Lossa min tungas band så att den må prisa Ditt namn bland Ditt folk, att min röst må ljuda inför stora skaror och att lovprisandet av Dig må strömma från mina läppar.
Du är i sanning den Nådefulle, den Förhärligade, den Starke, den Allsmäktige!
