Skriften till Ahmad
“Dessa dagliga obligatoriska böner jämte några andra angivna, såsom ‘Den helande bönen’ och ‘Skriften till Ahmad’, har av Bahá’u’lláh begåvats med särskild kraft och betydelse och bör därför erkännas som sådana och läsas av de troende med obetingad tro och tillit, så att de genom detta kan komma i närmare gemenskap med Gud och uppnå en djupare förståelse för Hans lagar och föreskrifter.”
Från ett brev skrivet på uppdrag av Shoghi Effendi
Han är Konungen, den Allvetande, den Vise!
Hör, paradisets Näktergal på grenarna i evighetens träd sjunger heliga och ljuvliga sånger och förkunnar för de uppriktiga det glada budskapet om Guds närhet, kallar dem som tror på den gudomliga enheten till förgården av den Givmildes närvaro, delgiver de avskilda det budskap som uppenbarats av Gud, Konungen, den Härlige, den Oförliknelige och leder de älskande till helighetens säte och till denna strålande Skönhet.
Sannerligen, detta är den största Skönheten, förutsagd i Sändebudens böcker, genom vilken sanning skall särskiljas från villfarelse och visheten i varje bud prövas. Sannerligen, Han är Livets träd, som frambär frukterna från Gud, den Upphöjde, den Mäktige, den Store.
O Ahmad! Må du bära vittnesbörd om att, i sanning, Han är Gud och att det ej finns någon annan Gud än Han, Konungen, Beskyddaren, den Oförliknelige, den Allsmäktige och att den av Honom utsände vid namn ‘Alí var den Sanne, sänd från Gud, vars bud vi alla åtlyder.
Säg: O människor, var lydiga mot Guds föreskrifter, vilka påbjudits i Bayán av den Härlige, den Vise. Sannerligen, Han är Budbärarnas konung och Hans bok är moderboken, visste ni det blott.
Så ljuder Näktergalens maning till er från detta fängelse. Han har endast att ge detta tydliga budskap. Låt den som så önskar vända sig bort från detta råd och låt den som så önskar välja vägen till sin Herre.
O människor, om ni förnekar dessa verser, vilket bevis har då fått er att tro på Gud? Framlägg det, o falska skara.
Nej, vid Honom vars hand omsluter min själ, det kan de icke och kommer aldrig att bliva i stånd att göra det, även om de sammansluter sig för att bistå varandra.
O Ahmad! Glöm icke Mina gåvor då Jag är borta. Minns Mina dagar under dina dagar och Min sorg och förvisning i detta avlägsna fängelse, och må du vara så orubblig i Min kärlek att ditt hjärta icke må svikta, även om slagen av fienders svärd haglar över dig och alla himlarna och jorden uppreser sig emot dig.
Var lik en eldsflamma för Mina fiender och en flod av evigt liv för Mina älskade och var icke en av dem som tvivlar.
Och om smärta drabbar dig på Min väg eller förnedring för Min skull, låt icke detta bekymra dig.
Förtrösta på Gud, din Gud och dina fäders Herre. Ty människorna vandrar på villfarelsens stigar, berövade förmågan att se Gud med sina egna ögon eller höra Hans melodi med sina egna öron. Sådana har Vi befunnit dem vara, vilket också du bevittnar.
Sålunda har deras vanföreställningar blivit till slöjor mellan dem och deras egna hjärtan och hållit dem borta från Guds väg, den Upphöjde, den Store.
Var förvissad inom dig, att den som vänder sig bort från denna Skönhet, i sanning också har vänt sig bort från det förgångnas Budbärare och visar högmod emot Gud från evighet till evighet.
Lär denna skrift väl, o Ahmad. Läs den under dina dagar och låt ingenting hindra dig därifrån. Ty sannerligen, Gud har för den som läser den, förordnat hundratals martyrers belöning och ett kall i de båda världarna. Denna ynnest har Vi förlänat dig som en gåva från Vår sida och som en nåd från Vår närvaro, att du måtte bliva en av dem som är tacksamma.
Vid Gud! Skulle någon plågad eller sorgsen i fullkomlig uppriktighet läsa denna skrift, skall Gud skingra hans sorg, lösa hans svårigheter och avlägsna hans lidande.
Sannerligen, Han är den Barmhärtige, den Medlidsamme. Pris vare Gud, alla världars Herre.
