Visdomsord
I Guds namn, den Upphöjde, den Högste!
Källan till allt gott är förtröstan på Gud, underkastelse under Hans befallning och förnöjsamhet med Hans heliga vilja och välbehag.
Visdomens väsen är gudsfruktan, bävan inför Hans tuktan och bestraffning och fruktan inför Hans rättvisa och påbud.
Religionens väsen är att bära vittnesbörd om det som Herren har uppenbarat och att följa det som Han har förordnat i Sin mäktiga bok.
Källan till all ära är att godtaga vadhelst Herren har förlänat och att vara förnöjd med det som Gud har förordnat.
Kärlekens väsen är för människan att vända sitt hjärta mot den Älskade och avskilja sig från allt utom Honom och ej önska något annat än det Herren önskar.
Sann hågkomst är att omnämna Herren, den Allprisade och att förgäta allt utom Honom.
Sann tillit är för tjänaren att utöva sitt yrke och kall i denna värld, att hålla fast vid Herren, att ej söka något annat än Hans nåd, ty i Hans händer ligger alla Hans tjänares öden.
Avskiljandets väsen är för människan att vända sitt ansikte mot Herrens förgårdar, att inträda i Hans närvaro, skåda Hans anlete och stå som vittne inför Honom.
Förståelsens väsen är för människan att betyga sin fattigdom och underkasta sig Herrens vilja, Härskaren, den Nåderike, den Allstarke.
Källan till mod och styrka är främjande av Guds ord och ståndaktighet i Hans kärlek.
Godhetens väsen är för tjänaren att omnämna sin Herres välsignelser och att alltid och under alla förhållanden tacka Honom.
Trons väsen är fåtalighet i ord och överflöd av gärningar. Du skall i sanning veta om den, vars ord överskrider hans handlingar, att hans död är bättre än hans liv.
Den sanna trygghetens väsen är att iakttaga tystnad, att vara framsynt och att avsäga sig världen.
Början till storsinthet är när en människa nyttjar sin rikedom på sig själv, sin familj och de fattiga bland sina trosförvanter.
Rikedomens väsen är kärlek till Mig; vemhelst som älskar Mig är i besittning av allt och den som icke älskar Mig hör sannerligen till de fattiga och behövande. Detta är vad härlighetens och praktens hand har uppenbarat.
Källan till allt ont är för människan att vända sig bort från sin Herre och fästa sitt hjärta vid ogudaktiga ting.
Den mest förtärande elden är att ifrågasätta Guds tecken, att fåfängt bestrida det Han har uppenbarat, att förneka Honom och att uppträda högmodigt inför Honom.
Källan till all lärdom är kunskapen om Gud, upphöjd vare Hans härlighet, och detta kan icke uppnås annat än genom kunskapen om Hans gudomliga Uppenbarare.
Förnedringens väsen är att lämna den Barmhärtiges skugga och söka den ondes skydd.
Källan till villfarelse är att misstro den ende sanne Guden, att förlita sig på något annat än Honom och att fly från Hans påbud.
Sann förlust lider den människa som har tillbringat sina dagar i fullständig okunnighet om sig själv.
Essensen av allt det som vi har uppenbarat för dig är rättvisa, är för människan att befria sig från tomma fantasier och imitation, att med enhetens öga urskilja Hans händers ärofulla verk och att se in i allt med ett sökande öga.
Sålunda har Vi undervisat dig och uppenbarat visdomens ord för dig, på det att du må bliva tacksam mot Herren, din Gud och glädjas däröver bland människorna.
