Prisad vare Du, o Herre, min Gud! Jag bönfaller Dig vid Ditt namn, som ingen på ett passande sätt har erkänt och vars betydelse ingen själ har kunnat utgrunda. Jag ber Dig vid Honom, som är källan till Din uppenbarelse och Dina teckens morgongryning, att göra mitt hjärta mottagligt för Din kärlek och Din åminnelse. Förena det då med Ditt allra största hav, så att Din visdoms levande vatten och de kristallklara strömmarna av Ditt förhärligande och lovprisande må flöda därifrån.
Min kropps lemmar bär vittnesbörd om Din enhet och håret på mitt huvud förkunnar styrkan i Din överhöghet och makt. Jag har stått vid Din nåds dörr i yttersta självuppgivelse och fullständig försakelse och hållit fast vid Din givmildhets mantelfåll och fäst mina ögon vid Dina gåvors horisont.
Förordna för mig, o min Gud, det som tillkommer Ditt majestäts storhet och bistå mig med Din styrkande nåd att undervisa så i Din sak, att de döda må skynda ut ur sina gravar och rusa fram mot Dig i full förtröstan på Dig och med blicken fäst på Din saks soluppgång och Din uppenbarelses gryningsplats.
Du är sannerligen den Mäktigaste, den allra Högste, den Allvetande, den Allvise.
